Jag är så trött på pratet om att hitta en partner som ska komplitera vem du är. Jag tror inte på det. Vi är egna självständiga individer och man ska egentligen inte behöva någon som "kompliterar" den du är, utan som respekterar dej och som kan ta alla dina sidor - de bra och de dåliga. Visst, man kan hjälpa varandra att komma in på rätt spår när man är ute och cyklar, men att en annan person ska behöva komplitera är en helt annan sak. Att komplitera är ju att den ska behöva svara för något du inte har, men det kan bli jobbigt i längden. Jag tror det är viktigt att lära sej av varandra, det gör man ju av alla dagligen, men jag vet så många som kämpar med att försöka hitta någon som kan "fylla" en del som de själva saknar. Visst, jag förstår vad de menar, men jag tror att om man känner så, så är det nog mer att man behöver jobba på sej själv. Man måste kunna älska sej själv innan man älskar någon annan, och om man känner att man behöver kompliteras så har man troligtvis någon tomhetskänsla, ett hål, på insidan som man vill fylla - dvs komplitera en del av sej själv. 

 

Någon som känner igen sej? Jag gör det. Tror många gör det. Dock börjar jag förstå vart problemet ligger och har börjat jobba på det. Men ni får inte glömma att ni redan är hela i er själva och att ni inte behöver någon annans kärlek för det.