... med saker om livet, om mej själv och om min omgivning är något som jag jobbar mycket med just nu. En tanke jag brottas mycket med just nu är att drömmar inte varar för evigt, när man vetat vad man vill i flera år, men att det på något sätt inte räcker. Det är som att en läskig tomhet smyger på en när man precis når dit man drömt om länge, väldigt länge. Även om jag lever min dröm så är det som att det inte räcker, jag känner mej nästan som rastlös inombrds, och tom. Jag vill ju såklart nå längre, men om det är rätt vet jag inte just nu. Jag tror inte att tiden är inne, det känns så i alla fall. Att skriva det i ord känns som att bedra sej själv, men jag har ju lösningen framför mej, så därför oroar jag mej inte. Även om allt kommer falla, så har jag ett lugn i stormen. 

 

Jag kan inte berätta än vad det handlar om, ni får hållas ett tag till. Hejdå för nu.